KALATALOUS Osana suomen luonnonvarataloutta / Fiskerinäringen som en del vår naturresursnäring

KALATALOUS Osana suomen luonnonvarataloutta

Nykyään kalatalous on tärkeä osa Suomen luonnonvarataloutta, ja merkittävä elinkeino erityisesti syrjäisten seutujen työllisyyden ja palveluiden säilymisen kannalta kerrotaan Hyvää Suomesta merkin kotisivuilla. Ammattikalastajien määrä on kuitenkin voimakkaasti laskussa, ja kotimaisesta kalasta on pulaa.


Kotimainen kalastus ja kalankasvatus on säädeltyä ja valvottua toimintaa niin kalakantojen, ympäristön kuin elintarviketurvallisuudenkin suhteen. Kalakantojen kestävyyttä turvataan yhteistyössä kalastajien ja viranomaisten kesken.


VALTAOSA SUOMESSA SYÖDYSTÄ KALASTA TUODAAN ULKOMAILTA

Vaikka kuluttajat arvostavat kotimaista kalaa, on tuontikala vallannut yhä suuremman alan kalatiskien tarjonnasta. Suomessa syödystä kalasta alle viidennes on kotimaista. Kotimaisesta kalasta on pulaa, eikä vähenevä kalastajakunta kykene vastaamaan kalamarkkinoiden tarpeisiin.


VAPAA-AJAN KALASTUS TÄYDENTÄÄ TARJONTAA

Suomalaiset syövät noin 13 kiloa kalaa fileeksi laskettuna vuodessa. Kalan käyttöä olisi varaa lisätä, sillä useimmat suomalaiset syövät kalaa vain kerran viikossa tai harvemmin. Vain kolmannes syö kalaa ravitsemussuositusten mukaisesti kahdesti viikossa eri kalalajeja vaihdellen. Muihin eurooppalaisiin verrattuna syömme kalaa kuitenkin melko hyvin, sillä kulutamme EU-maista viidenneksi eniten kalaa.


Osa suomalaisista täydentää ruokavaliotaan itse kalastetulla saaliilla. Vapaa-ajankalastus onkin eräs suomalaisten suosituimmista harrastuksista. Sen merkitys ei ole pieni, sillä noin puolet kaikesta elintarvikkeeksi käytetystä kotimaisesta kalastetusta kalasta on vapaa-ajankalastuksen saalista.


KALANVILJELYN YMPÄRISTÖKUORMITUS VÄHENTYNYT HUOMATTAVASTI

Kalanviljelyn ympäristökuormitusta on pystytty Suomessa vähentämään 1990-luvun alkupuolelta merkittävästi, jopa 70 prosenttia. Kuormituksen vähentyminen johtuu rehujen ja ruokintamenetelmien kehittymisestä, kalakantoihin kohdistetusta valintajalostuksesta sekä kasvattajien ammattitaidon ja -koulutuksen lisääntymisestä. Kalojen ruokinta toteutetaan nykyään yleensä automaateilla, jotka annostelevat rehun tarkasti parhaan kasvutuloksen saavuttamiseksi.


ITÄMEREN TILAA VOIDAAN PARANTAA KIERRÄTTÄMÄLLÄ RAVINTEITA

Kalastus on tehokas tapa hoitaa vesistöjä, sillä se poistaa rehevöitymistä aiheuttavia ravinteita. Itämerestä kalastetusta kalasta valmistetun rehun myötä kaloja voidaan kasvattaa entistä ekologisemmin, sillä kotimainen rehuraaka-aine pienentää Itämeren ravinnekuormaa. Kun maailman valtameristä tuotuja rehuraaka-aineita korvataan Itämerestä saadulla kalaraaka-aineella kuten silakalla ja kilohaililla, voidaan ravinnepäästöt muuttaa ravinteiden kierrätykseksi.


Vajaasti hyödynnettyjä kalalajeja on viime vuosina ryhdytty hyödyntämään laajemmin. Esimerkiksi särkikalojen mainetta hyvänä ruokakalana ollaan palauttamassa, ja yritysten tuotekehitystyön sekä Itämeren suojeluhankkeen ansioista usein liian ruotoisiksi koettuja särkikaloja saa nyt eri muodoissa kauppojen hyllyiltä ja pakastealtaista.



VESIVILJELY LISÄÄNTYY

Kalankasvatus on tärkeä elinkeino maailmanlaajuisesti, ja vuonna 2015 kalankasvatus ohitti ensimmäisen kerran maailman naudanlihan tuotannon määrän. Maapallon kasvava väestö tarvitsee proteiininlähteitä, eivätkä luonnonvesien kalakannat kestä paikoitellen enää lisääntyvää kalastusta. Siksi vesiviljelyn eli kalojen, äyriäisten ja vesikasvien kasvatuksen uskotaan kasvavan yhä merkittävämmäksi ruoantuotannon tavaksi. Maailmanlaajuisesti kalankasvatus tuottaa jo noin puolet ihmisravinnoksi käytettävistä kaloista. Myös Suomessa on tavoitteena lisätä vesiviljelytuotannon määrää ja arvoa, sekä kehittää ja vahvistaa alan kilpailukykyä.


KALAISTUTUKSILLA TUETAAN LUONNONKALAKANTOJA

Kalanviljely tukee ruokakalan tuotannon lisäksi luonnonkalakantojen säilymistä ja kalastusmahdollisuuksia. Suuri osa istutuksista tehdään niin sanottuina velvoiteistutuksina menetettyjen luontaisten kalansaaliiden korvaamiseksi. Poikasistutuksin elvytetään useita uhanalaisia kalakantoja istuttamalla alkuperäistä kantaa olevia kaloja niiden nykyisiin ja myös entisiin esiintymisvesistöihin.



KASVATETTU KIRJOLOHI JA SILAKKA TÄRKEIMMÄT KALAT

Suurin osa kaupallisen kalastuksen saaliista saadaan merialueilta, jossa valtaosa kaupallisista kalastajista kalastaa. Sisävesiltä pyydetyn kotimaisen kalan osuus kalakaupassa on vain muutamia prosentteja. Kuha, siika ja ahven ovat kuluttajien suosiossa ja niitä toivottaisiin saatavan kalatiskeihin lisää.


Merialueen ammattikalastuksen tärkein saaliskala on silakka, jota on noin 90% saaliista. Silakka on ylivoimaisesti tärkein kaupallinen kalalajimme. Silakan käyttö elintarvikkeena on romahtanut viimeisten vuosikymmenten aikana, ja silakka- ja kilohailisaaliista yli puolet meneekin rehuksi. Ihmisravinnoksi menee enää 15 prosenttia saaliista, josta viidennes syödään kotimaassa. Ruokasilakkaa viedään pääasiassa Itä-Euroopan maihin. Rannikkoalueelta pyydetään myös kuhaa, siikaa, ahventa ja lohta.


Muikku on saaliin määrän ja arvon perusteella sisävesien ammattikalastuksen tärkein saaliskala kattaen puolet sisävesien kaupallisesta saaliista. Lähes puolet muikkusaaliista saadaan Saimaan vesistä.

Kasvatetusta ruokakalasta lähes 95 prosenttia on kirjolohta. Seuraavaksi merkittävin kasvatettava laji on siika. Muita viljeltäviä lajeja ovat nieriä, taimen, kuha ja sampi.


Yhteenvetona voidaan todeta, että kotimainen kalan kalastaminen ja syöminen on hyväksi sekä ympäristölle että terveydellemme. Siksi olisi hyvää että kalastus- ja kalankasvatuselinkeino saa jatkoa ja että nuoremmatkin kiinnostuisivat siitä.




I dag är fiskerinäringen en viktig del av Finlands naturresursnäring, och en viktig näringsgren speciellt för att bevara de avlägsna områdenas sysselsättning och service, berättar man på Gott från Finlands hemsidor. Antalet yrkesfiskare sjunker dock kraftigt, och det råder brist på inhemsk fisk.

Den inhemska fiskerinäringen och fiskodlingen är kraftigt reglerade och övervakade, såväl när det gäller fiskstammar, miljön som livsmedelssäkerheten. Fiskstammarnas bestånd garanteras i samarbete med fiskarna och myndigheterna.


Den största delen av den fisk som äts i Finland importeras

Trots att konsumenten uppskattar inhemsk fisk har den importerade fisken tagit över största delen av fiskdiskarnas utbud. Av den fisk som äts i Finland är under en femte del inhemsk. Det råder brist på inhemsk fisk, och den minskande mängden fiskare kan inte svara på efterfrågan på fiskmarknaden.


Fritidsfisket kompletterar utbudet

Finländarna äter årligen ungefär 13 kilo fisk räknad som filé. Det skulle ännu finnas möjlighet att öka användningen, eftersom de flesta finländare äter fisk endast en gång i veckan eller mera sällan. Endast en tredjedel äter fisk enligt näringsrekommendationerna; två gånger i veckan och varierande fisksorter. I jämförelse med andra europeiska länder äter vi rätt bra med fisk, det vill säga femte mest i EU.


En del av finländarna kompletterar sin kost med egen fiskad fångst. Fritidsfisket är en av finländarnas mest omtycka fritidssysselsättningar. Dess betydelse är inte liten, ty ungefär hälften av den inhemska fisk som används som livsmedel är fritidsfiskarens fångst.


Fiskodlingens miljöbelastning har minskat betydligt

Man har lyckats minska fiskodlingens miljöbelastning i Finland, med till och med 70 procent, sedan i början av 1990-talet. Den minskade belastningen beror på utveckling av fodret och matningsmetoderna, förädling utgående från fiskstammarna, samt ökning av odlarnas yrkeskunskap. Numera matar man mestadels fisken med automater, som doserar fodret exakt för att nå det bästa odlingsresultatet.


Östersjöns tillstånd kan förbättras genom att cirkulera näringsämnen

Fiskeriet är ett effektivt sätt att sköta vattendragen på, för det avlägsnar näringsämnen som förorsakar övergödning. Genom att använda ett fiskfoder gjort på fisk från Östersjön, kan man odla fisk på ett mera ekologiskt sätt än tidigare. Detta på grund av att det inhemska fiskfodret minskar näringsbelastningen i Östersjön. Då man ersätter det importerade fiskfodret med det som man får från Östersjön, gjort av till exempel strömming och vassbuk, kan näringsutsläpp ersättas med cirkulation av näringsämnen.


Under senare år har man allt mera börjat utnyttja fisksorter som tidigare utnyttjas rätt litet. Till exempel mörtfiskarnas rykte som goda matfiskar håller på att återställas. Detta som en följd av företagens produktutvecklingsarbete och projekt för att beskydda Östersjön, erbjuds nu mörtfiskar i nya former i våra butiker.


Vattenodlingen ökar

Fiskodlingen är globalt en viktig näringsgren, och år 2015 var fiskodlingen första gången större än nötköttsproduktionen. Jordens växande befolkning behöver proteinkällor, och på flera ställen tål inte fiskbeståndet ökat fiske. Därför kommer vattenodlingen av fisk och skaldjur samt olika vattenväxter fortfarande att öka, och bli en allt viktigare del av matproduktionen. Globalt producerar fiskodlingen redan hälften av all fisk vi äter. Även i Finland har man som mål att öka vattenodlingens mängd och värde, samt att utveckla och stärka branschens konkurrenskraft.


Naturfiskstammarna stöds genom plantering

Odling av fisk stöder, förutom produktionen av matfisk, också bevarandet av naturfiskstammarna och möjligheterna för fiske. En stor del av fiskplanteringen görs för att ersätta de förlorade naturliga fiskmängderna. Genom att plantera fiskyngel upprätthålls annars hotade fiskbestånd på de platser där de naturligt förekommer.


Den odlade regnbågsforellen och strömmingen är våra viktigaste fiskar

Den största delen av den kommersiella fångsten kommer från havet, där de flesta yrkesfiskare verkar. Andelen av den inhemska fisken som kommer från våra sjöar är endast några procent. Gösen, siken och abborren är populära, vilka man önskar att få mer av till fiskdiskarna.


Den viktigaste fisken för havsområdets yrkesfiskare är strömmingen, som utgör 90% av fångsten. Strömmingen är vår överlägset viktigaste kommersiella fisk. Strömmingens användning till matfisk har minskats drastiskt under de senaste årtiondena, och i dag går över hälften av strömmingen och vassbuken till foder. Till livsmedel används numera endast 15 % av fångsten, av vilken en femtedel används i hemlandet. Strömming som livsmedel exporteras främst till de östeuropeiska länderna. I kustområdena fiskas det förutom strömming också gös, sik, abborre och lax.


Siklöjan är på basen av fångstens mängd och värde den viktigaste fisken som yrkesfiskarna fångar i våra insjöar. Den står för hälften av den kommersiella fångsten. Ungefär hälften av siklöjan fångas i Saimen.


Av den odlade matfisken är 95 % regnbågsforell, medan den näst viktigaste odlade fisken är sik. Andra odlade fisksorter är röding, öring, gös och stör.


Sammanfattningsvis kan man konstatera att fiskandet och ätandet av inhemsk fisk är bra för, såväl miljön som för vår hälsa. Därför vore det bra att fiskeri- och fiskodlingsnäringen skulle få fortsättning, genom yngre personers intresse för dessa yrken.



BLOGIARKISTO /

BLOGGARKIV

UUSIMMAT KIRJOITUKSET /

DE NYASTE INLÄGGEN

SEURAA MINUA /

FÖLJ MIG:

  • Facebook Clean Grey
  • Twitter Clean Grey
  • LinkedIn Clean Grey
  • Instagram Clean Grey